”Let’s have a chat about ChatGPT” : En studie om hur generativ AI har tagits emot, används och förstås inom akademin

Abstract

Artificiell intelligens (AI) har under flera decennier haft, och kommer fortsatt att ha, en stor inverkan på samhällsutvecklingen. Den snabba framväxten av generativ AI (GenAI) har dock inneburit ett särskilt skifte, där lanseringen av ChatGPT hösten 2022 blev en vändpunkt. Genom sitt användarvänliga gränssnitt fick ChatGPT ett globalt genomslag och drev på en teknikutveckling utan motstycke. Denna rapport bygger på ett forskningsprojekt med syfte att förstå hur företagsekonomiska institutioner på svenska universitet har reagerat på och organiserat sig för mötet med GenAI. Genom nedslag i form av intervjuer på strategisk och operativ nivå vid fyra svenska lärosäten har vi studerat hur ChatGPT och liknande teknik förstås och används inom undervisning och forskning. Gemensamt för lärosätena var att teknologin initialt uppfattades som ett problem, särskilt kopplat till studenternas användning, vilket väckte oro för fusk och rättssäker examination. Med tiden har dock synen förändrats. De intervjuade uttryckte att de inser att utvecklingen inte går att förhindra, utan måste hanteras konstruktivt. Många ser nu GenAI som ett stöd för kreativitet, pedagogisk innovation och forskningsutveckling – ofta som resultat av egna experiment snarare än institutionella initiativ. Resultaten visar dock att tillämpningen varierar både på ett institutionellt och individuellt plan, vilket inte sällan kan förklaras av ett personligt intresse. Våra intervjuer pekar på att det inom utbildningen har inneburit ett ökat intresse för – eller behov av – reflexivt lärande för att bidra till och säkerställa studenternas kritiska förhållningssätt till tekniken. Inom forskningen är bilden mer splittrad. Vissa av de vi intervjuade upplevde att GenAI underlättar arbetet, medan andra varnade för negativa konsekvenser. En central oro gäller att tekniken kan driva fram en överproduktion av vetenskapliga texter där GenAI både skriver och läser, vilket riskerar att urholka forskningsprocessens kvalitet och i förlängningen också forskarens legitimitet. Frågan kopplas också till funderingar kring karriär och förväntan på forskarrollen. Vår studie indikerar också att tidiga diskussioner kanske har riktat vårt fokus fel: Medan vi varit upptagna med att stävja studenternas användande av GenAI, har vi förbisett hur teknologin riskerar förstärka redan osunda praktiker och processer även inom forskningen. För att styra oss i rätt riktning behöver vi rikta om vårt fokus och diskussioner åt detta håll, och fråga oss vad det innebär att vi använder GenAI inom forskningsproduktion och forskningsprocesser och hur vi kan stävja de motiv, logiker och praktiker som leder oss i fel riktning.

Ähnliche Arbeiten